Hoppa till huvudinnehåll
Start

Hur finansierar kommunen skyddade boenden med beaktande av statsstödsreglerna?

När kommunen avser att finansiera skyddat boende – kanske genom ett partnerskapsavtal eller någon annan överenskommelse – behöver kommunen bland annat beakta statsstödsreglerna. Vi bedömer att kommunen ofta kan finansiera skyddat boende utan att det hindras av statsstödsreglerna. Statsstödsreglerna kan innebära att det krävs viss administration hos kommunen och den verksamhet som finansieras. Vilka alternativ som finns utvecklar vi i denna vägledning.

Innehåll på denna sida

Skyddat boende och statsstödsreglerna

Vår bedömning är att kommunen i många fall kan utforma finansieringen av skyddat boende så att det inte blir fråga om ett statsstöd. Stöd som ges med mindre belopp till lokalt avgränsade tjänster utan internationella aktörer behöver inte påverka konkurrensen och handeln inom EU. Kommunen kan också ofta lämna stöd till skyddat boende med högst 300 000 euro eller 750 000 euro under en treårsperiod genom ett relativt enkelt förfarande. Om kommunen har definierat det skyddade boendet som en allmännyttig tjänst är det inte heller ett statsstöd om de så kallade Altmarkkriterierna är uppfyllda eftersom mottagaren inte då får någon fördel av finansieringen i förhållande till sina konkurrenter. I dessa fall är finansieringen inte ett statsstöd. 

Skyddat boende är en viktig del i stödet för våldsutsatta personer. Gränsen mellan finansierings- och bidragsformer till exempelvis kvinnojourer är många gånger oklara. I skyddat boende ingår ofta förutom själva boendet, samtalsstöd, rådgivning, praktiskt stöd och informationsinsatser. I anslutning till detta driver ofta de ideella aktörerna påverkansarbete. Olika delar av det som sammantaget benämns skyddat boende kan behöva behandlas på olika sätt eftersom olika regler kan gälla för dem. Statsstödsreglerna kan exempelvis gälla för en del av verksamheten.

Skyddade boenden och kvinnojourer som drivs av ideella föreningar erhåller inte enbart ersättning i form av dygnsavgifter utan finansieras även ofta med ett lapptäcke av bidrag medan skyddade boenden i regi av andra än dessa i regel till övervägande del erhåller ersättning i form av dygnsavgifter.

Det förekommer att kommuner finansierar en kvinnojour, eller ett skyddat boende som drivs av en annan aktör, inom ramen för ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) eller annan överenskommelse.

Till detta kommer ett statligt föreningsbidrag enligt förordningen (2011:1062) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. 

Förordning (2011:1062) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området m.m.

Kvinnojourernas roll och finansiering

För vissa typer av stöd gäller särskilda regler med syfte att inte ge otillbörliga fördelar till den som får stöd jämfört med konkurrenter. Dessa regler kallas för statsstödsreglerna. För att finansieringen ska vara ett statsstöd ska fem kriterier vara uppfyllda.

Är kommunens finansiering av skyddat boende statligt stöd?

Av dessa kriterier är det för en kommuns finansiering av skyddat boende som regel samhandelskriteriet och eventuellt gynnandekriteriet (ofta bedömningen av de så kallade Altmarkkriterierna) som kommer i fokus.

Alla typer av bidrag kan behöva hanteras i enlighet med statsstödsreglerna.

Finansiering och bidragsformer

Andra regler gäller också

Oavsett om finansieringen omfattas av statsstödsreglerna eller inte måste kommunen ta hänsyn till andra regler som gäller, som kommunalrätten. Kommunallagen (KL) innebär begränsningar för kommunen att ge stöd i form av bidrag eller andra subventioner.

För att kommunerna ska få hantera en angelägenhet krävs enligt 2 kap. 1 § KL att det är av allmänt intresse att kommunen har hand om den. Det som avgör om en angelägenhet är av allmänt intresse är om det kan anses vara ett allmänt, samhälleligt och till det egna området knutet intresse att kommunen vidtar en åtgärd. I bestämmelsen ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Utredningen Idéburen välfärd, SOU 2019:56, bedömer att idéburna offentliga partnerskap (IOP) utformade enligt utredningens kriterier ryms inom den kommunala kompetensen i 2 kap. 1 § KL. Det handlar om välfärdsverksamhet och partnerskapet syftar till att uppnå ett gemensamt allmännyttigt mål. Den offentliga finansieringen innebär inte stöd till enskild utan ses som ett bidrag till en verksamhet av allmänt, samhälleligt intresse. 

I 2 kap. 8 § KL föreskrivs att kommuner visserligen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen men att individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl. Enligt den nämnda utredningen är idéburna offentliga partnerskap (IOP) med idéburna aktörer inom de välfärdsverksamheter som ingår i utredningens avgränsning av begreppet välfärd typiskt sett inte att betrakta som individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare. 

Kommuner är vidare skyldiga att följa likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL som anger att de ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det innebär att stöd, till exempel bidrag, till enskilda som huvudregel inte är tillåtet. Bidrag till föreningslivet har inte ansetts stå i strid med likställighetsprincipen om organisationen som mottar bidraget är öppen för alla intresserade på lika villkor, oavsett om de är medlemmar av organisationen eller inte. 

Ska skyddat boende upphandlas?

Även om kommunen upphandlar insatsen enligt de begränsade upphandlingsregler som gäller för upphandling av välfärdstjänster, kan ersättningen vara ett statsstöd om kommunen inte har tilldelat kontraktet efter en effektiv konkurrensutsättning. Då kan kommunen behöva förhålla sig till de ovan nämnda de minimis-reglerna om stöd med högst 300 000 euro eller 750 000 euro.