Villkor för att få statsstöd godkänt av kommissionen

Kommissionen tar ställning till medlemsstaternas statsstödsanmälningar utifrån

• EUF-fördraget
• EU-domstolens och tribunalens rättspraxis
• kommissionens tidigare beslut.

Eftersom statsstöd i grunden är förbjudna får de bara godkännas om de bidrar till mål av gemensamt intresse för EU.

Kommissionen har beslutat om meddelanden med riktlinjer och ramverk samt rambestämmelser (samtliga kallas nedan riktlinjer). Dessa meddelanden förklarar vad kommissionen betraktar som statsstöd inom ett visst område och hur ett statsstöd inom detta område ska vara utformat för att kommissionen ska godkänna det.

Riktlinjerna hjälper medlemsstaterna att förstå vad kommissionen kommer att kräva. Det gör villkoren för att få ett statsstödsgodkännande mer förutsägbara. Därmed är de också enklare att tillämpa för medlemsstaterna.

Om det inte finns några riktlinjer som rör den typ av åtgärd som kan bli aktuell, prövar kommissionen om stödet är förenligt med EUF-fördraget. Det görs utifrån principerna för statsstödsbedömningen och det så kallade avvägningstestet som beskrivs nedan.

Kommissionens beslut grundar sig på ett omfattande underlag som tas fram av den medlemsstat som anmäler stödet till kommissionen. En kommun eller region som planerar att lämna stöd måste förse Regeringskansliet med den information som behövs för kommissionens prövning. Därefter kan regeringen anmäla stödet till kommissionen. Annars kan inte kommissionen godkänna stödet utifrån statsstödsreglerna.

Riktlinjerna avser antingen stöd med ett mål som saknar anknytning till den typ av verksamhet stödmottagarna bedriver (horisontella riktlinjer) eller stöd som gäller en viss bransch eller kategori av företag (sektorsspecifika riktlinjer).

För att ett stöd ska kunna godkännas måste det

• avse ett mål av gemensamt intresse inom EU
• vara nödvändigt och stå i proportion till stödets mål.

När det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse får medlemsstaterna nationellt bestämma målet med stödet så länge det är fråga om en marknadskompletterande allmännyttig tjänst. Slutligen måste fördelarna med stödet överväga nackdelarna. Alla riktlinjer är därför utformade utifrån de EU-rättsliga principerna om nödvändighet och proportionalitet. Det innebär att stödet ska vara nödvändigt för att nå målet med stödet och att stödet inte får vara större än nödvändigt.

Inom statsstödsområdet tillämpas även ett så kallat avvägningstest. Principerna och avvägningstestet ligger till grund för de villkor som finns i kommissionens riktlinjer. Förenklade regler som utformas utifrån dessa principer och avvägningstestet finns också i den allmänna gruppundantagsförordningen.

Förutsättningarna för att godkänna ett anmält statsstöd är att:

• målet med stödet är ett mål av intresse för hela EU (ett gemensamt intresse)
• stödet bidrar till målet (har stimulans- eller incitamentseffekt)
• stödet inte är större än nödvändigt för att nå målet (ingen överkompensation)
• nyttan med stödet överväger den skada som stödet medför på konkurrensen (ett positivt avvägningstest)
• om stödet avser en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse krävs att stödet begränsas till de kostnader som tillkommer till följd av skyldigheten att tillhandahålla tjänsten.

Vissa krav måste också ställas på effektivisering utan avkall på kvaliteten i leveranserna. Kravet på effektivitet är den största skillnaden mellan villkoren för att kommissionen ska godkänna denna typ av stöd och villkoren i kommissionens SGEI-beslut (kommissionens beslut 2012/21/EU).

Vad dessa förutsättningar innebär i ett konkret fall framgår av de riktlinjer som länkarna under rubrikerna Horisontella riktlinjer och Sektorsspecifika riktlinjer leder till.